Sammanställt av Marianne Karlsson i februari 2021
Vi svänger ner till vårt område Åvikstrand vid Åna, som tidigare skrevs Åhna och Aan. Åna var tidigare ett säteri med anor från 1300-talet. En detaljerad historik finns att läsa i Undenäsbygden nr 1 1980.
När vi kom till området i slutet av 1960-talet bodde här systrarna Dagny (1887-1980) och Daga (1894-1978) Winborg samt deras dräng, som bodde i ett ruckel på andra sidan vägen.
Båda systrarna var konstnärliga men det var Daga som utvecklade sin konstnärlighet och målade ett stort antal tavlor. Huvudparten av Dagas tavelsamling finns nu på Vadsbo Hembygds- och Fornminnesmuseum i Mariestad.
Det var systrarnas far Reinhold Abel Winborg (1832-1914), uppväxt på Gammalrud, som köpte Åna och Rosendala.
Reinhold var verksam för bygdens utveckling och angelägenheter och gjorde området till ett bygdecentrum. Han var också riksdagsman för Vadsbo södra domsaga av Skaraborgs län. Brodern Johan Teodor, systrarnas farbror, flyttade från trakten för att studera i Uppsala, blev fabrikör och startade Winborgs Ättika 1861. En produkt som finns i mångas kök.
Åna 1:1 avregistrerades och Åna 1:2 bildades i samband med laga skifte 1884. Platsen kallades vid den här tiden Viken, Vika eller Wiken, Wika.
Någon gång mellan 1877 och 1900 flyttar sjökapten Samuel Öberg (1834-1919) hit med hustrun Selma Josefina och de fem barnen Frans August, Anna Sofia, Ulrika Sofia, Elin Maria, Karl Teodor samt pigan Maria Johansdotter. Samliga barn förblir ogifta. Det är belagt att Åvik fanns som eget hushåll 1901. Det är under den här tiden manbyggnaden uppförs och får namnet Åvik. Den siste som bodde i huset är sonen Karl Teodor som dör 1948.
Åvikstrands samfällighet blir till
1948 köper Erik Kjell Andersson (måhända pappa till Bengt ”Kelba”) Åna 1:2 av dödsboet efter familjen Öberg. Det innefattade de byggnader som då fanns samt manbyggnad på jordbruksfastigheten Åvik och en förrådsbyggnad. Fastigheten köptes sedan 1969 av Åvikstrand AB, ägare Bengt ”Kelba” Andersson, Mariestad.
Det är troligt att det var Anderssons som byggde den lilla sommarstugan på Lövön under 50-talet. På den tiden behövdes inte bygglov på landsbygden och därmed finns inte stugan registrerad.
Åvik har troligen stått obebott mellan 1948 till 1974 då familjen Forssberg köpte det.
Den 24 juli 1969 fastställde överlantmätaren i Skaraborgs län avstyckning av 28 fastigheter (Åna 1:7 – 1:34) från fastigheten ÅNA 1:2 i Undenäs socken och kommun, Skaraborgs län. Ytterligare 32 fastigheter (Åna 1:35 – 1:61) avstyckades den 20 februari 1970 och 2 fastigheter (Åna 1:62 – 1:63) 1986. Samtliga första fastigheter köptes alltså av Åvikstrand AB, vilket inte redovisas.
Vi fann Åvikstrand genom ett tips från kommunalkamreren i Undenäs kommun. Han marknadsförde området som exklusivt med större tomter, spridda över ett område med mycket grönyta. Det skulle skilja sig från övriga fritidshusområden runt Viken.
När vi kom hit på vårvintern 1969 fanns byggnaden på Åvik och förrådsbyggnaden, samt den lilla sommarstugan på Lövön. På vissa ställen hittades spår av tidigare odlad och betad mark. Det första huset på det nya avstyckade Åvikstrandsområdet höll på att byggas på Åna 1:40 av Kalle Skärgård.
Vårt hus (Åna 1:23) blev det andra som var under tak. Därefter byggdes nya hus i rask takt. Ett hus kom färdigbyggt på en lastbil (Åna 1:39). Ett annat (Åna 1:7) i byggsats och restes på fem dagar. Där fanns inte ens en grund när vi åkte hem en söndagskväll, men ett hus var rest när vi kom hit igen fem dagar senare.
Redan i början på 60-talet var jag i trakterna. Då var det nämligen logdans i Rosendala – numera Bengt och Anitas lada. Välkända orkestrar drog mycket folk från hela Skaraborgs och Örebro län.
Den första tiden på området var det problem med vattnet. Det räckte inte och vi tog vatten från sjön till disk och tvätt. Vattenproblemen löstes så småningom med djupborrad brun vid pumphuset.
I slutet av 1960-talet hände det någon gång ibland att lastfartyg trafikerade Göta Kanal. Under oljekrisen planerade man att återuppta lasttrafiken på kanalen och på vårvintern 1974 bröts isen av en isbrytare. Det blev aldrig någon omfattning av sådan trafik.
Det traditionella midsommarfirandet som vi har än idag startades upp i början av 1980-talet.
1983 var bron vid Bosundet färdig. Dessförinnan var det färja, känd från den första Göta Kanal-filmen. Vid Bosundet fanns också en kiosk där min dotter Ingrid sommarjobbade ett antal år i början av 1990-talet. Mattias sommarjobbade med jordgubbsplockning i Marnäs där det fanns stora odlingar, vilket även flera andra ungdomar i området gjorde. Mattias sommarjobbade också en sommar på kyrkogården i Undenäs.
Samfällighetsföreningen bildades 1980. Ordförande har varit Karl Skärgård, Stig Ahlén, Christer Nyström, Claes Forssberg. När detta skrivs är Jan-Erik Jakobsson ordförande.
Träoljefabrik och ångbåtsbrygga
Vid stranden nedanför Åvik har det funnits en träoljefabrik, vilket framgår av gamla kartor.
”Vikens träoljefabrik – År 1868 inflyttade brännmästare Håkan Andersson från Värmland till Vikens träoljefabrik. Fabriken låg vid Åvik och drevs av en norsk ingenjör som hette Lassen. På 1880-talet upphörde tillverkningen vid Åvik och utrustningen fördes på slädar över isen till Edsviken norr om gården Edet norr om Sätra. Där bedrevs sedan verksamheten till omkring 1919. I tjäroljefabriken tillverkades tjära, tjärolja, beck och terpentin. Råvaran var tallstubbar som spåntades till stickor. Destillationen skedde i en murad ugn som var drygt 3 meter hög och rymde cirka 9 kubikmeter. Tjäran rann ut i en ränna i ugnens nedre del där den togs tillvara och hälldes upp i olika förvaringskärl.”
– Ingemar Vikenros
Brännmästare Håkan Andersson (född 1830 i Ransäter, Värmland) flyttade 1868-11-15 till Wiken, Åhna rote (rote innefattar ett antal fastigheter) tillsammans med fru Ingeborg Nilsdotter och barnen Anders, Nils, Håkan, Ida och Fredrik.
Samma datum flyttade arbetaren Johan Albert Johansson (född 1845) med hustru Christina Håkansdotter (född 1842) och deras fem barn dit. Där bodde även arbetaren Johannes Johansson (1821-1894) med hustru Maja Stina Johansdotter (1822-1898). Brännmästare Andersson återvänder redan 1870 till Filipstad och ett par år senare återvänder även Albert och Christina.
Frågan är: var bodde alla dessa människor, sammanlagt 16 personer? Åvik var troligen inte byggt ännu, så kanske i något av torpen.
I närområdet finns rester av torpen Åtorpet, Hagstugan, Anderstorp och Nystugan. Undenäs hembygdsförening har gjort en torpinventering men inte alltid fått fram vilka som bott i dem.
Nystugan var bebodd av skomakare Frans Lidström med hustru mellan 1894-1911. Vilka som bodde där före dem har jag inte kunnat få fram. Anderstorp var bebodd på 1880-talet av Anders Eriksson med hustru. Mer har jag inte kunnat få fram. Torpinventeringen visar att det i Åhna och Gammelruds rotar fanns ett 70-tal torp utöver de större gårdarna. Här omkring bodde förr mycket folk med tanke på att familjerna ofta var stora.
Åviks brygga uppfördes säkerligen för att skeppa ut produkterna från den träoljefabrik som låg på platsen och kanske också ta iland tallstubbar och annat råmaterial som kom skogarna runt Viken.
Vid ångbåtsbryggan finns spår av en äldre husgrund. Det är inte omöjligt att det är rester av träoljefabriken.
Det finns också byggnadsrester ovanför gångstigen utmed sjön. Kanske är det också rester från tjäroljefabriken. Men jag tror inte det. Jag tycker det ser ut som rester av en jordkällare.
I närheten av bryggan, utmed gångstigen norrut, finns ett litet bestånd av Skogsknipprot – en fridlyst orkidé.
Stina i Åvik
På sommaren 1969 fick vi besök av min man Börjes morbror Karl (född 1908) som är från trakten.
Han ställer sig på vår tomt och ser ut mot sjön och säger: Här nere vid sjön har Arthur i Grimserud och jag varit och dansat många gånger hos ”Stina i Åvik”.
Enligt Karl samlades många ungdomar hos Stina på lördagskvällarna. Det borde ha varit någon gång på 1920-talet.
Kanske det kan ha varit på Ångbåtsbryggan de dansade. Och möjligtvis kan det ha varit Kristina Johanssdotter eller Johansson (1868-1942) som var Stina. Hon bodde och arbetade i Viken, Åhna rote, ogift och 1940 omnämnd som husmor. Kan hon varit husmor hos familjen Öberg på Åvik och stod för detta?
Dans på ångbåtsbryggan är kanske en aktivitet att återuppta. Ja, vi får se vad framtiden bjuder på.
Slaget på Vikens is
Följande text här hämtad från Wikipedia.
Slaget på Vikens is var ett led i Magnus Ladulås och kung Valdemars brödrastrid år 1275.
Enligt Fredrik Ådahl, kyrkoherde i Undenäs i slutet av 1700-talet som skrev ned socknens historia, skall en småkung vid namn Vale kommit över Vättern från Östergötland och förskansat sig på Valeklevens fornborg, ett brant berg vid Granvik. Där har man bland annat hittat en kanonkula.
Kung Vale var allierad med Magnus Ladulås, och efter en tid bröt han ”änteligt” upp från Valeklev och tågade mot sin fiende, möjligen en kung Puke, som då befann sig i Halna. Vale tågade med sin här över den frusna sjön Viken, och när hans fiende fick höra detta blev han genast bekymrad.
Han skall dock ha fått hjälp av en bonde som tyckte att man skulle såga sprickor i isen. Detta gjorde man, och när kung Vale kom till detta ställe for han och flera av hans män i vattnet och drunknade. Vales lik återfanns senare i en vik, som kom att kallas Valeviken.
Vales fiende gav den hjälpsamme bonden en belöning, som bestod i att han skulle få all skog han kunde springa runt på en dag. Dock hade bonden ”Ingen nytta härav, då han snart därpå avled av sitt hastiga springande” säger Fredrik Ådahl.
På senare tid har också fiskare vid häftig storm fiskat upp diverse stridsredskap. Till exempel fiskade två bröder upp en spikklubba, som de dock inte tordes behålla utan slängde tillbaka igen. Två väldiga stenar står också resta vid gamla vägen mellan Undenäs och Forsvik, som sägs härstamma från samma tid. de skulle vara resta av kung Valdemar för att meddela fienden att ”Nu kommer ni inte längre!”.
Tillägg av mig: Ett stridsredskap, troligen från denna tid, har upphittats på Åna 1:23.
Av Marianne Karlsson